"Älskar du mig?"

Innan Jesus utser Petrus till herde för sina får ställer han en högst intressant fråga: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Han frågade honom än en gång: ”Älskar du mig?” Och ytterligare en gång: ”Har du mig kär?” (Joh. 21:15-17)
Här känns det som att man nosar lite vid själva kärnan i allt sant kristet ledarskap. Jesus ställde inte frågan: Vad har du lyckats presterat hittills? Hur mycket kunskap besitter du? Han frågar kort och gott: "Älskar du mig?" Den kristna tron har alltid varit och kommer alltid att vara relation; att vi lär känna den Gud som blev människa i Jesus Kristus.

Henri Nouwen skriver:
Om det finns något som framtidens kristna ledare behöver prioritera, är det övning i att leva nära honom som ständigt frågar: "Älskar du mig? Älskar du mig?" Det handlar om kontemplativ (betraktande) bön. Genom sådan bön kan vi undgå att ryckas från den ena angelägna frågan till den andra och från att bli främlingar för oss själva och för Gud. Kontemplativ bön får oss att känna oss hemma, rotade och trygga, även då vi är på resa och förflyttar oss från plats till plats, ofta omgivna av ljudet från våld och strid. Den kontemplativa bönen fördjupar insikten om att vi redan är fria, att vi redan tillhör Gud, även om allt och alla omkring oss hela tiden tyder på motsatsen.

Peter Halldorf skriver:
Utan skådandet av Gud, i den helige ande, blir inte kyrkan kristi kropp - det autentiska uttrycket för Jesu liv i världen. Hur mycket vi än flaggar med de stora orden och ivrigt upprepar Jesu namn, blir all vår aktivitet förgäves om det inte växer ur det vi har sett med vårt inre öga...
...När hon däremot söker den stillhet i vilken blicken renas sker något häpnadsväckande: En mindre aktiv kyrka visar sig då vara en långt mer fruktbärande kyrka. Serafim av Sarovs ord har fått sin uppfyllelse: "Sök hjärtats frid och tusenden kommer att omvända sig."